FRUKOST

Något jag har allra svårast för är att äta tidigt på morgonen, frukost. Jag har MYCKET lättare för att äta något klockan elva på kvällen än halv sju på morgon. Det känns som om man "förstör" dagen så tidigt liksom, bättre att 'spara' kalorierna till senare. Förr var det inte ovanligt, snarare en vana, att äta första målet vid typ klockan tre på eftermiddagen? Efter skolan, då åt jag 'frukost'. Ni vet när alla höll på med periodisk fasta? Då jag var som sjukast i huvudet gick jag också på det. Tanken är ju egentligen att man ska äta MYCKET under sitt ätfönster men det var mer bara en ursäkt för mig själv att jag skulle gå hungrig och fasta på dagen.
 
Jag vägrade (och har fortfarande inte) insett att mitt tankesätt var sjukt och inte normalt. Jag hade alltid massa ursäkter "NEJ jag äter inte nyttigt för att jag vill gå ner i vikt, jag bantar inte. Jag är hälsosam". Det är BRA att vara hälsosam, men det var inte vad jag var, utan anledningen till att jag åt som jag gjorde VAR ju för att gå ner i vikt, inget annat.
 
Numera äter jag alltid frukost, men det var sjukt svårt att börja. Kan fortfarande inte tänka mig en stor frukost. Inte ens nu när jag kör med dryckerna. Dricker oftast 1 till frukost, kan dricka 3-4 på kvällen på raken men det skulle jag aldrig någonsin kunnat göra precis då jag vaknat. Jag 'sparar' helst så mycket som möjligt till kvällen, till sist liksom. Alltid när jag planerade mina måltider i dendär jävla kaloriappen dag för dag förut, la jag ju det största målet sist. Valet var ju mellan att gå hungrig då på dagen eller sedan på kvällen. Jag försöker bryta det mönstret nu, men det är svårt.
#1 - - Linnea:

Åh! Precis som jag. De flesta jag ser äter frukost även trots ätstörning, men det klarar inte jag längre.

Förr åt jag alltid frukost, inte jättestor och sedan hoppade över lunchen i skolan och åt middag hemma.
Sedan minskade jag på frukosten och nu äter jag inte det alls + lunch, för jag vill "spara" på kalorier så jag kan äta mycket på kvällen.

Det känns liksom fel att äta på morgonen och jag är inte ens hungrig? Vill känna att jag "svält" mig och jag verkligen verkligen är hungrig. Det kan gå 20-22 timmar innan jag äter något för första gången. Sedan är jag beroende av min våg ..

Men ska också försöka bryta mönstret, fast det är lättare skrivet än gjort. Du är så himla duktig du! <3

Svar: Jag känner igen mig precis i det du skrivit! Men hör du egentligen hur fel det låter egentligen? Frukost är ju faktiskt det viktigaste målet och jag kämpar med att göra den större varje dag. Men jag ser till att aldrig skippa den <3 Jag är också beroende av vågen MEN jag har börjat väga mig en gång varannan vecka ca och jag lovar det BLIR lättare även om det inte känns så. Tillslut ska jag kasta ut vågen helt för jag vet att jag inte behöver den och inte du heller. Får du hjälp av någon? Kämpa på fina du <3
Maya

#2 - - Linnea:

Oj, glömt att svara!

Jo, det låter fel och man ska ju inte behöva känna så. Just nu får jag ingen hjälp då jag går till Bup för en annan sak, så känner att jag inte vill ge mina föräldrar mer saker att vara orolig för.

Var på hälsosamtal för någon månad sen hos skolsyster och hon märkte att jag hade matproblem för skippade frukost och lunch. (man hade fått fylla i ett papper innan) Hon verkade dock inte bry sig så mycket och sa mest att jag har lågt bmi och nämde att jag var "liten".

Hon sa att jag kunde börja med att äta något litet som lunch som en macka o.s.v och jag satt där och nickade. Berättade ju inte så mycket, men orkade inte helt enkelt. :/

Kämpa på du också, så skönt att få slippa dryckerna snart!! :)<3

↑