ETT LIV UTAN KALORIER
Ibland undrar jag om man någonsin kommer bli HELT frisk, och då menar jag verkligen helt fri från alla tankar. Inte ägna dagarna åt att tänka på mat, kunna ha gått 7 månader utan att ha vägt síg och inte alls bekymra sig över det, inte bry sig eller ens märka om man är lite uppblåst någon dag, inte någongång tänka att man ätit för mycket eller är tjock, inte ha bestämda tider till när man ska äta. Utan det ska bara vara något man gör, att äta. Dagarna ska inte kretsa kring mat. Kunna älska sig själv varesig man väger 40 eller 90 kg.
Varje dag tänker jag på vad jag ska äta, när, hur mycket osv. Det har blivit mycket bättre än förut, för några månader sedan var mat och kalorier bokstavligen det enda i huvudet på mig. Jag har nu lärt mig att oftast inte bry mig så mycket om kalorierna i saker och ting, vill jag äta något äter jag det även om dendär yoghurten har mer kalorier än den andra. Men ändå är mat och vad jag ska äta något som fyller en stor del av mina tankar och jag tror aldrig det kommer sluta. Jag tror nästan att jag alltid kommer tänka över ganska mycket om vad jag äter.
Jag försökte gå ner i vikt flera gånger innan jag faktiskt lyckades, då jag 'gav upp' kunde jag bara sluta tänka på vad jag åt och sluta bry mig om mat och kalorier och att gå ner i vikt. Men när jag väl började gå ner i vikt på 'riktigt' insåg jag att jag var fast, jag kunde inte sluta tänka på mat, jag kunde inte sluta bry mig om vad jag åt. Och jag tror nästan att jag aldrig kommer kunna sluta bry mig.
Vi lever ändå i en ätstörd värld känns det som, alla bryr sig väldigt mycket om vad dem äter, hur dem ser ut, man ska träna och äta nyttigt osv. Dieter hit och dit, godisförbud, bantning.. det är ganska svårt att inte bry sig om vad man äter då man har allt dethär omkring sig.
Jag önskar verkligen jag kunde, jag gör verkligen det. Sluta bry mig. Allt skulle vara SÅ mycket lättare då och jag skulle framförallt vara så sjukt mycket gladare. Men det går inte, jag är fast. Det kan bli bättre, jag har fått en mycket bättre relation till mat än förr, jag är inte längre 'rädd' för mat, kolhydrater, godis. Jag kan äta en hel ben&jerrys utan att ha någon ångest, jag kan faktiskt det. Och jag vet att det kommer bli ännu lättare och bättre. Men jag vet inte om jag någonsin kommer sluta bry mig.