JAG HAR INGEN
Jag känner mig så fruktansvärt ensam, egentligen är jag ju inte det. Jag har en bra familj och personer att umgås med men ändå känner jag inte att jag har någon. Någon att se fram emot att träffa. Någon att sakna när denne är borta.Krama tusen gånger om. Prata om allt med. Någon man vill umgås med hela tiden, sova över, fika, skratta. Någon riktigt nära. Det har inte riktigt jag. Hon jag hade är för länge sedan borta.
Jag vill ha en anledning att vakna upp på morgonen, något att se fram emot. Något att göra. Något att på riktigt längta till. Men vad? Jag har ingen och jag har inget.
Jag känner mig så jävla ful. Inte tjock, utan liksom ful. Jag tittar på bilder tagna utav mig och tänker är jag verkligen så ful? Blyg, tråkigt, ointressant och ful är vad jag är känner mig som dygnet runt. Jag skriver inte detta för att få "men det är du ju inte alls :))" - kommentarer utan det är såhär jag känner och har känt i en evighet och jag ÖNSKAR verkligen att jag inte gjorde det. Någon annans åsikt kan inte få mig att ändra det. Jag känner mig verkligen fulare och sämre än alla jag känner och ser. Jag orkar knappt kolla mig själv i spegeln. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill vara glad.