BLI SMAL IGEN
Det gjorde mig så jäkla rädd, mer rädd för att gå upp i vikt och sedan sakna min gamla kropp. Nästan alla som går upp i vikt sen osv har jag hört säga att de saknar att vara 'smala'. Och det är så sjukt. Tänk efter, saknar ni VERKLIGEN det? Hungern, allt tänkande på siffror och mat, inte våga gå ut med vänner i rädsla för att behöva äta något, hålla sig inlåst (bortsett från när man tränade i x timmar) hela dagarna tänkandes på alla siffror ut och in. Då du tappade allt mer hår, då du frös i värmen, alla panikattacker. Saknar du verkligen det?
Jag saknar faktiskt inte min 'gamla' kropp ett dugg. Jag var inte nöjd med mig då, ville ju bara bli smalare men idag gillar jag mig själv faktiskt sjukt mycket mer än då jag vägde x kilo mindre, jag är inte nöjd med min kropp (vet inte om jag någonsin kommer bli det) men jag börjar faktiskt acceptera den nu. I början var det läskigt, att se sin kropp förändras. Att vara påväg att inte längre vara dendär smalaste tjejen.
Men nu är det inte läskigt längre. Och jag saknar/har inte saknat min gamla kropp för en sekund och jag är så otroligt glad över det. Jag hoppas att de som gör det hänger i nu, gå inte tillbaka för jag lovar att det kommer en dag då du accepterat dig själv och faktiskt kan kolla dig i spegeln och inte avsky det du ser. En dag då du inser att det är så jävla värt att välja livet.
