STRONG IS THE NEW SKINNY


Den första bilden är från i vintras, och det var inte ens mitt lägsta. Det enda som fanns i mitt huvud då var rädsla, rädsla för att gå upp i vikt och tappa kontroll, siffror, panikattacker och konstant hunger. Tog bilden så jag strax skulle få börja träna och hade jag aldrig fått börja gymma tror jag helt ärligt jag skulle varit kvar där. Kvar med alla siffror och all panik. Tyckte då jag var tjock och liksom "är ju inte alls smal, man ser inte alls att jag är underviktig! Mina armar är ju tjockare än alla andras" Nu fattar jag hur sjukt mitt tankesätt var och numera vill jag snarare att armarna ska bli större och växa. 😏 

Flera gånger sa jag "okej nu ska jag äta och gå upp i vikt!" Men jag visste ändå att det inte var på riktigt, jag ville inte egentligen. Så fort jag klev in i gymmet hittade jag min vilja, viljan till att bli frisk. Jag ville bli stark och då visste jag att mat krävdes. DU måste hitta viljan, du kan säga hur mycket som helst att du är in recovery men VILL du inte så tar dendär viljan till att gå ner i vikt, hjärnspökerna, enkelt över. Hitta något som är starkare än hjärnspökerna. Jag trodde det var omöjligt. Att jag aldrig skulle komma ifrån ångesten. Visst jag har fortfarande lång bit att gå men jag har också kommit en lång bit på vägen. Det är MÖJLIGT! Jag trodde det aldrig gick att bli frisk, men idag är jag säker på att det går att bli fri. Frågan är inte om, utan när. Det är du som bestämmer om du ska låta släppa in hjärnspökerna eller säga emot och vinna över dem. 
#1 - - Anonym:

Jag vill så gärna också börja gymma, främst för att det hjälpt dig så mycket. Men jag får inte träna alla och det gör att jag liksom inte "kan" äta så mycket som jag borde, för jag tänker "du får inte äta mer, du har inte tränat på 5 veckor".

Just nu har jag alltså varit inskriven och under recovery i 5 veckor, och inget har hänt. Har gått upp 0,2 bara trots att jag ätet sjuuukt mycket mer än innan recoveryn.

Hur lång tid tog det innan du fick börja träna?

#2 - - Anonym:

Du är inspererande! Jag undrar bara en sak. Jag är även rädd för att träna så som du för att jag är rädd att även det blir ett beroende. Typ att det bara är okej att äta så om jag tränar. Och att det blir ett måste. Hur skulle de gå tillexempel om jag är på semester en vecka utan gym. Hur är det för dig??

#3 - - Anonym:

Om man tränar mycket och äter myyycket, och får mycket muskler. Vad händer då sen om man t ex. tröttnar på träningen och slutar helt? Förvandlas musklerna till fett då? Går man upp/ned i vikt? Bör man äta lika stora mängder mat eller äta mindre?

#4 - - Anonym:

Hur ofta tränar du?

#5 - - Emma:

Tack för peppande talk! Jag får dock inte träna ALLS :(

Tänk på att du fortfarande är väldigt smal så träna inte för mycket haha;)

#6 - - Vera:

Du är verkligen grymt inspirerande ska du veta! Men håller dock inte riktigt med i det du skriver, jag hade förut ingen motivation alls men jag åt ändå och gick upp i vikt för att jag helt enkelt blev tvingad även fast jag hela tiden ville gå ner i vikt igen. Först nu så börjar det släppa och jag börjar känna att jag faktiskt vill. Och att jag är det för min skull, inte för någon annans. Men du är som sagt så jävla bra! :)

#7 - - Matilda:

Hej, jag undrar (precis som alla andra här :p) när man får börja träna. Jag har också problem med motivationen ibland och känner att träningen nog skulle hjälpa otroligt mycket. Men när fick du börja träna igen? Var du tvungen att gå upp x antal kilon? Kram :)

#8 - - Maiyra:

Man ser skillnad :)
Kämpa på!

↑